hb

jag älskar alla omkring mig, ni som gör min dag. fina pojkar och snälla flickor, pojkar att skratta, retas och le med.
fina pojkar får en att känna sig behövd och rolig, en fin pojke kan få en flicka att le i en evighet, utan att ens säga ett ord eller utan den minsta beröring. ingenting sådant behövs. varken i vänskap eller kärlek.
en flicka som man har förtroende för är som en livboj när man drunknar.
vänskap för mig är min bästavänn, hon är nog världensbästa människa, (hon är omänsklig)
jag kan berätta allt för henne, jag kan vräka ur mig allt säga att ja hatar allt och vill försvinna och hon skulle krama mig och vara tyst, inte säga att allt kommer bli okej, för hon vet hur man känner. för hon har varit där själv.
hon vet att vad hon än säger kommer jag tänka 'släng dig i väggen, du vet ingenting.'

ett år utan min livboj?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0