soilkid

att älska någon som är oåtkomlig tär på psyket, man blir exalterad av tanken på existensen men efter 46 sekunder kommer man på sig själv att individen i fråga inte tillhör en längre.
kärleken sägs vara hänförande, vilket den är, dock inte i efterhand.
jämväl som jag för länge sedan tappade hoppet, tron och förälskelsen så erhålls han där.
i den dunkla mjölken som tagit färg av flingorna, choklad fromagen som jag spyr av.
 Den långa vägen från skolan, diskussionerna om framtiden.
allt som var vårat, eftermiddags mys, hångel och kärleks komplimanger föll som hagel.

 att min vän nekar våran eviga kärlek och våran tomma desperation till varandra plågar mig inte längre, hennes kvaliteter har trutit allt för många gånger.